jag vet inte hur jag ska säga de här, men jag älskar dig.

sitter här i min ensamhet och tänker på massa skit som jag egentligen inte ska tänka på.
de jag behöver är att komma bort härifrån.
allting känns så helt sjukt.
familjen, vännerna, och pojkvännen, verkar inte ens bry sig längre.
jag vet inte om jag orkar blogga, men om jag gör de blir de väl såna där emo-inlägg.


jag hade glömt dig, men sen kommer ni och river upp mina sår! era jävla fittor!