jag kan inte tänka på framtiden, för det känns inte som den kommer.

allt det här gör så att de inte känns bra. 

ingenting är bra.

varför ska jämt jag drabbas?

vad har jag gjort så jag är tvungen att drabbas? 

jag har inga ord kvar att säga.

jo, bara hejdå...